Att leva har ingen dött av

du låter mig andas in det jag behöver
din kropp ljuger
dina former och ditt tal ljuger

som när höstlöv faller
faller jag för dig
jag skrattar
jag faller

jag andas in något du kallar ord
jag kallar det kraftfulla bomber
som kastas över mig och sprängs

jag har känslor
det har du med

tiden är alltid där
du måste se den, ta på den
skapa utav den