nattlig konst

på tunga moln
springer vi
de faller ner på tak
regn


månader
tickande oljud


du är inte längre i mitt rum
du har gått för länge sen
ändå stannar du


tår som skaver
skratt som kliar
magar som kurrar
värme som skapar känsla


på min rygg är ord inristade
vackra, rinnande ord


du ser mig

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0