vatten
vita lakan speglar två små varelser
som skär och sågar tills det rinner över
färgen på ditt hår liknar alla dessa dagar
av tunga tryck och djup genomskinlig snö
penseln river nu på pappret
säger att idag är dagen då du föds
du kommer aldrig att dö
de små, han den yngsta, jag som aldrig når
hög volym in i fyra öron som blöder
som pulserar i takt med hjärtat
de är nu två fångar som låter benen falla
och kroppen kollapsa
huvudet finns inte längre
ljudet låter oss aldrig mer tänka
Kommentarer
Trackback
