Att leva har ingen dött av

timme efter timme ticker dem efter varandra

klös, slag, hot, minnen. det går för långsamt.

jag försöker springa. jag vill verkligen springa

men mina fötter sitter fastkedjade, hårdare än förut.

allt som tillhör mig vill bara slänga sig över

spotta ut det som länge varit underlägset och vitt

men jag vet att allt faller till marken, det vet alla

alla gör misstag. nu är det min tur. mitt lag förlorar