att komma tillbaka
När jag lyssnar på musik får jag känslor som jag aldrig får annars. Jag hamnar på platser jag aldrig varit på förut. Därför blir alla känslor overkliga, som om det var i en dröm.
Jag vill alltid vara där, jag trivs där. Jag vill inte stänga av.
Lika snabbt som jag byter låt, byter jag känsla, som en filmscen byter till en annan. Jag känner mig ständigt bevakad, ständigt medveten.
Jag tror att de flesta känner så. Man kan få ögonkontakt med någon som också sitter och lyssnar på musik, man landar på samma plats, i samma dröm.
Jag önskar att jag ibland kunde få visa dem här platserna jag ofta hamnar på. Att jag fick ta någon i handen och säga
"det är här jag är, titta" någonstans mellan allt och inget.
Kommentarer
Trackback
