Att leva har ingen dött av

---

när stjärnor öppnar sitt hjärta vet man inte vad man ska säga eller göra. stum, stillastående och alldeles blind blir man, som när en blixt skjuter mot ditt öga och fastnar. du ser små prickar, som vägrar försvinna, och ju mer du önskar att prickarna var borta så stannar dem kvar. förevigt.
att öppna, att stänga, är inte lika lätt. be om hjälp för att öppna, locket sitter för hårt, mamma eller kniven hjälper till. genom att stänga tror man det löser sig, men sen är man där igen, måste be om hjälp, ropa tills någon hör dig, ingen hör dig. för du är stum.

när stjärnor öppnar sitt hjärta sätter jag mig ner med en tung sten på varje axel, det gör ont när jag landar på stolen. jag satte mig just, jag kan plocka bort stenarna, det är lättare nu. en centimeter länge, tre ord starkare, extra bra syn. kasta och plocka upp. plocka upp och kasta. vilken väg ska man välja? när man är rädd. allting fastnar på händerna, lika svårt att få bort som att få bort locket från burken. jag önskar jag kunde be om hjälp. men jag kan inte, jag vågar inte. varför finns det ingen som ser, ingen som hör, ingen som vill eller kan.

enklare att glömma