Någon som vill ut i världen med mig?
Tisdag är namnet på denna dag. Vem kom på de?
Min tisdag har hittils bestått av klassisk musik, gröt, miljontals telefonsamtal, knäckebröd, msn, en apelsin och mörker. Det är ju helt kolsvart redan vid 2 tiden, de är galenskap vi pratar om. Lägg de på minnet.
Jag föredrar sol. Ljus, vatten, frukt och inga problem. Jag kan ju bara snacka för mig själv men jag kan tänka mig att det är just detta vi alla drömmer om. Att få uppleva värmen fler gånger än 2 månader av 12. Kanske någon önskar sig 12, någon önskar sig 5. Bra julklappstips förövrigt, eller hur.
Jag önskar mig i julklapp.. converse, underkläder (vilket egentligen är omöjligt, de vet alla) och så önskar jag mig en plånbok.
Till något helt annat.
Jag tror mina känslor som funnits inom mig, så starkt, har försvunnit. Jag känner ingenting, reagerar inte alls. Frustrerande. Jag tror verkligen på allt snack om psyket och att de mesta faktiskt sitter i hjärnan. Vill man något, kan man faktiskt klara av de. Intalar man sig själv att vara dålig och inte kunna utföra något, så är de självklart att resultatet inte blir desamma som om man hade haft en motsatt inställning. Men, kan verkligen dehär vara så psykiskt, jag vill ju känna, vill förstå vad jag tänker, om jag ens tänker. Jag är tom, och de känns som någon trycker på ON och OFF-knappar som finns någonstans i min kropp.
Tack för mig.
//Lo
Min tisdag har hittils bestått av klassisk musik, gröt, miljontals telefonsamtal, knäckebröd, msn, en apelsin och mörker. Det är ju helt kolsvart redan vid 2 tiden, de är galenskap vi pratar om. Lägg de på minnet.
Jag föredrar sol. Ljus, vatten, frukt och inga problem. Jag kan ju bara snacka för mig själv men jag kan tänka mig att det är just detta vi alla drömmer om. Att få uppleva värmen fler gånger än 2 månader av 12. Kanske någon önskar sig 12, någon önskar sig 5. Bra julklappstips förövrigt, eller hur.
Jag önskar mig i julklapp.. converse, underkläder (vilket egentligen är omöjligt, de vet alla) och så önskar jag mig en plånbok.
Till något helt annat.
Jag tror mina känslor som funnits inom mig, så starkt, har försvunnit. Jag känner ingenting, reagerar inte alls. Frustrerande. Jag tror verkligen på allt snack om psyket och att de mesta faktiskt sitter i hjärnan. Vill man något, kan man faktiskt klara av de. Intalar man sig själv att vara dålig och inte kunna utföra något, så är de självklart att resultatet inte blir desamma som om man hade haft en motsatt inställning. Men, kan verkligen dehär vara så psykiskt, jag vill ju känna, vill förstå vad jag tänker, om jag ens tänker. Jag är tom, och de känns som någon trycker på ON och OFF-knappar som finns någonstans i min kropp.
Tack för mig.
//Lo
Kommentarer
Trackback
