*





mina knän viks
och de droppar
på marken.
du hinner aldrig
stanna, du går.

varje gång jag
och du, talar
påminns jag
om hur det doftar
från tidig höst
det första året.

somnar jag om
somnar hon om


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0